bita i det sura äpplet...




då var man hemma med halmen.
tågresan var en plåga, fick sitta i familjevagnen.. och detta innebär ju då att det är fruktansvärt många barn, som oftast inte är sådär övelyckliga att vara ute på tågresa. men jag överlevde det.



nu är jag tillbaka till vuxenlivet.
har ju haft mamma & pappa som diskar, tvättar, fixar mat, handlar, står för betalningar etc.
skönt har det varit, men det är bara att bita i det sura äpplet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0